Att vara uppfödare är inte alltid bara kul, när det mesta går snett så undrar man mer än en gång vad man gett sig in på.  Det är verkligen en av de mest fantastiska saker som man kan uppleva när man har en kull kattungar hemma som man kan följa under deras uppväxt. Man hinner inte se på tv eller göra något annat som man brukar göra, man har för det mesta näsan i bolådan och följer de små ulltussarna med stor förundran. Men det går inte alltid bara bra och det är inte alltid fantastiskt.

Vi hade verkligen sett fram mot denna kull, vi har väntat så på att Dani skulle bli dräktig och när hon äntligen blev det var vi så lyckliga.

Tyvärr så har vi mist även lilla Luke, han gick aldrig upp i vikt trots att vi stödmatade honom och gjorde allt vi kunde, vi satt honom vid en tiss på Dani så ofta det bara gick och passade på när tjejerna hade ätit så att han skulle få äta ifred. Han gick upp några gram men gick sedan ner dem igen. Till slut orkade han inte mer. Vi talade med veterinär med det finns inte så mycket att göra när dom är så små.

Vi gjorde verkligen allt för dessa små änglar som kom på ett kort besök hos oss, Jess, Sooki och Luke och vi är så ledsna för att dom inte hade möjlighet att stanna ett helt kattliv i vår värld. Man känner sig så otroligt maktlös när naturens krafter jobbar mot ett annat håll än vad man själv gör.

Jag hoppas verkligen att jag bara får skriva om glada och lyckliga stunder framöver och att alla ledsamheter är över för väldig lång tid framöver.